Tillbaka till TFU-G utbildningen i Umeå.Det var absolut den roligaste,lärorikaste och bästa utbildningen jag har varit på.
Det var ju som sagt, vad ska man kalla det. Mini lumpen,fast bara en vecka.
Och det absolut bästa måst ju ha varit att människorna som också var där och utbildade sig var ju helt underbara och sköna människor.Alla med olika bakgrunder och olika stilar.Alla kom varandra riktigt nära och varje dag bestod av massa skratt och konstiga samtalsämnen.

En sak som jag verkligen lärde mig, det var att jag lärde känna mig själv.Både fysiskt och psykiskt.Det jobbiga var väl att jag kan ju int riktigt springa och kan int göra saker som andra kunde.Så kunde tyvärr int vara med på allt.Fast nästan allt.

Det absolut jobbigaste under veckan var när vi skulle sova ute i skogen.Sent på kvällen så blev allt svart för mig,jag kände mig helt slut,helt utmattad och kände att jag ger upp jag klarar inge mer.Tårarna gick int och hejda och tillslut tappade jag luften.Jag vet int varför man ska få sånna tankar att man är så himla mkt sämre än alla andra och att man klarar ingenting.Fick iaf massa peppring och tröstning av Löjtnant Ö.Och efter ett bra tag så fick hon mig på bättre tankar och jag kämpade vidare.

Klockan  5 - halv 6 den natten hör jag hur det skjuts och det skriks att fienden var där.Till en början fattade jag int vad som hände,vars jag var.Varför skulle jag upp? Jag låg ju och sov så gott. Haha! Men efter ett tag så var de bara klä på sig fort som fan och springa ut och börja kriga.

Det absolut roligaste under veckan var att skjuta med AK-4:an..Så jävla roligt och vilken kick man fick av det.