Har gått jätte bra och jobba.
Fast lite jobbigt har det ju varit.
Men jag sitter ju här,så jag har ju överlevt.
Blev dock tungt där ett litet tag.
En på skolan hade nämligen lämnat denna jord.
2 hjärtinfarkter.14år gammal.
Det var minnes stund på skolan.
Hela skolan var samlad och det var knäpp tyst.
Och dom spelade en låt.
Då satt man där började tänka efter riktigt mkt.
På livet. Hur kort det verkligen kan vara.
Blev helt plötsligt ledsen och jätte rädd inombords.
Jag började tänka på dom som står mig nära.
Och jag kände riktigt hur svag jag egentligen är.
Jag är int så stark som jag tror att jag är.
Jag är så rädd för att förlora någon som står mig nära.
Varför ska man vara rädd för det ?
Varför int ta vara på dagarna istället för att gå och oroa sig.

Jag vet int men min hjärna och min själ satte i gång.
Tankarna blev så starka att det kom en tår.
Jag är för svag för att mista någon.
Jag hoppas jag aldrig behöver vara med om det.
Men jag vet ju innerst inne att det kommer jag.
Men ingen har sagt att man int får hoppas.

Nä nu ska jag gå ut och sätta mig i solen ett tag